• Vanliga frågor

    Donation och transplantation

    • Är det någon skillnad på en donation och en transplantation?

      ​Donation och transplantation är inte samma sak men hänger nära samman. Donationen är själva givandet, det vill säga att en avliden eller levande person donerar sina organ eller vävnader. Transplantation är den operation man genomför för att operera in organet hos mottagaren, det vill säga den väntande patienten.​

    • Vilka organ och vävnader transplanteras?

      ​De organ vi transplanterar i Sverige idag är njurar, lever, hjärta, lungor och bukspottkörtel. I viss mån transplanterar vi även tunntarm och insulinproducerande celler från bukspottkörteln. Vävnader vi transplanterar idag är framförallt hornhinnor och hjärtklaffar, men i viss mån även hud.​

    • Vad menas med "annat medicinskt ändamål"?

      ​Med annat medicinskt ändamål menas medicinska forskningsprojekt som syftar till att ta fram bättre behandling för olika sjukdomar, som exempelvis behandling mot diabetes och olika hjärt- och kärl sjukdomar. Annat medicinskt ändamål kan också omfatta kvalitetssäkring och utbildning av behandlingsmetoder, till exempel för olika operationstekniker.

      Forskningsprojekten måste alltid vara godkända av en etisk kommitté. Proverna som tas är vanligen mindre vävnads-, blod- och cellprover. I sällsynta fall kan organ ingå i medicinska forskningsprojekt, men endast när det inte finns en möjlighet till transplantation. Proverna tas invärtes i kroppen ofta i samband, eller i nära anslutning till, omhändertagandet av organ eller vävnader. Det syns därmed inte utanpå kroppen att proverna tagits.

      Många etablerade behandlingar, till exempel celltransplantation för patienter med svår diabetes, har tillkommit tack vare att människor även gett sitt medgivande för annat medicinskt ändamål.

      Annat medicinskt ändamål ska inte förväxlas med donation av hela kroppen för medicinsk undervisning. Längre ner på denna sida kan du läsa om donation av hela kroppen för medicinsk undervisning.​

    • Kan en sjuk människa bli utan organ om jag anmält att jag vill donera även till andra medicinska ändamål?

      ​Nej, människors behov av organ kommer alltid i första hand. De vävnader man idag använder för andra medicinska ändamål konkurrerar inte med behovet av organ för transplantationsändamål.​

    • Ser kroppen konstig ut efter en donation?

      ​Nej. Ingreppet sker med största respekt för den avlidne. De donerade organen och vävnaderna tas tillvara vid en operation, som i stor utsträckning liknar en vanlig operation. Det som syns efteråt är det ihopsydda operationssåret. Om ögonvävnad har tagits för att möjliggöra en donation av hornhinnorna, ersätts ögonvävnaden av proteser. Efter operationen görs den avlidne i ordning på vanligt sätt och de närstående, om de så önskar, får möjlighet att ta ett sista farväl.​

    • Vad säger religionerna om donation?

      ​Var och en har rätt till sin egen religiösa uppfattning. De som är tveksamma till donation av religiösa skäl har samma rätt till respekt som alla andra. Det finns dock inga hinder mot donation hos de stora världsreligionerna. Ledande företrädare för de stora samfunden i Sverige, det vill säga den kristna protestantiska kyrkan, den kristna katolska kyrkan, det judiska och det islamitiska samfundet, har alla i ett gemensamt uttalande förklarat att de finner stöd för en positiv inställning till donation i sina religioners synsätt.​

    • Vilken nytta gör donationer?

      ​Omkring 750 personer i Sverige är så sjuka att en transplantation av något organ är den enda realistiska räddningen. Den största delen av dem väntar på en ny njure. För dem finns dialys som en uppehållande, alternativ behandling under en ganska lång period tack var att dialysmetoderna förbättrats, men i långa loppet är det en njurtransplantation som ger dem en realistisk möjlighet till ett fortsatt, värdigt liv. 

      För de som väntar på ett hjärta, en lunga eller en lever finns inga alternativa behandlingar. För dem är en transplantation enda möjligheten till fortsatt liv. En del patienter med svår diabetes kan bli fria från ett livslångt beroende av insulininjektioner genom transplantation av bukspottkörteln eller dess insulinproducerande celler. Patienter med ögonsjukdomar kan genom hornhinnetransplantation få ett bättre liv.​

    • Vem kommer att få mina organ och vävnader?

      ​Det går aldrig att säga i förväg. Det är en rad medicinska faktorer som avgör om donator och mottagare passar ihop, till exempel ålder, kroppsstorlek, blodgrupp och vävnadstyp. För att minimera riskerna för avstötning av det nya organet försöker man alltid hitta mottagare som matchar donatorn så bra som möjligt. Sedan gäller också att mottagare med de största medicinska behoven och den längsta väntetiden står först på väntelistan.​

    • Får de närstående reda på vem som fått organen?

      ​Nej. Både donatorn och mottagaren är garanterad anonymitetsskydd gentemot varandra. Donatorns närstående får inte veta vem eller vilka som fått ta emot organ och mottagaren(na) får inte veta vem donatorn är. Donatorns närstående får dock en viss återkoppling från sjukvården om hur det gått för de(n) som fått organ, för att de ska veta att donationen har varit till nytta.​

    • Kan jag välja vem jag vill - eller inte vill - donera till?

      ​Nej. Om man säger ja till att donera organ och vävnader efter sin död kan man inte välja till vem man donerar. Däremot kan du välja att donera alla organ och vävnader för transplantation och annat medicinskt ändamål, begränsa donationen till enbart transplantationer, undanta vissa organ och vävnader eller helt säga nej.​

    • Varför får jag inte välja vem jag vill eller inte vill donera till?

      ​Man kan inte själv välja - eller välja bort - till vilka människor man är beredd att donera organ och vävnader. En av de viktigaste grundprinciperna för vår hälso- och sjukvårdslagstiftning är att alla ska ha samma rätt till vård och behandling oavsett ålder, kön, bostadsort, inkomst, utbildning, etnisk tillhörighet, levnadsvanor eller andra bakgrundsfaktorer. Vem som ska få tillgång till vård är inte en fråga för gemene man att avgöra. Sådana beslut vilar på allmänt accepterade och demokratiskt överenskomna principer. Kan man inte tänka sig att donera sina organ och vävnader till vem som helst, får man välja att säga nej till donation. Känner man så är det lika viktigt att meddela sin inställning.​

    • Vilka organ kan man donera medan man är i livet?

      Donationer från levande donatorer handlar nästan alltid om en njure. Det är också möjligt att donera en bit av levern. Andelen transplanterade som fått en njure från en levande donator har ökat de senaste åren. Idag kommer drygt en tredjedel av de njurar som transplanteras från levande givare. Numera är det även möjligt att acceptera sådana donationer från andra människor än nära släktingar eller vänner. Funderar du på att donera medan du är i livet? Ta kontakt med någon av de transplanterande klinikerna för vidare information.​

    • Kan man donera hela kroppen till undervisning?

      ​Den som vill donera hela sin kropp till medicinsk och anatomisk undervisning, måste under sin livstid skriva ett avtal om detta med någon av de medicinska högskolorna. Institutionerna är generellt intresserade men avgör från fall till fall om de kan acceptera en sådan donation. Avtalet tecknas med den mottagande (anatomi- eller motsvarande) institutionen vid respektive universitet.

      I avtalet kommer donatorn och mottagaren överens om vad som ska gälla, till exempel när det gäller ceremonier  (kyrklig, borgerlig eller utan ceremoni), uppgifter om anhöriga, gravplats eller minneslund etc. Institutionen ersätter med ett fast belopp kostnader i samband med begravningen. Inga kostnader ersätts i förväg.


      Den som avser att donera hela kroppen på detta sätt kan ändå välja att säga ja till donation för transplantationsändamål. Den mottagande institutionen kan ge ytterligare upplysningar om hur man gör i dessa och andra avseenden som helkroppsdonator.​

       

      Kontaktuppgifter till de medicinska institutioner som för närvarande accepterar helkroppsdonationer:

      Umeå Universitet, anatomiska avdelningen: tel 090-786 50 00.
      Uppsala Universitet, medicinsk cellbiologi: tel 018-471 00 00.
      Karolinska Institutet, neurovetenskap/Linköpings Universitet/Göteborgs universitet, biomedicin: tel 08-524 800 00.

    • Är transplantation en bra behandling?

      ​Ja, nuförtiden ger transplantationer ofta ett mycket gott resultat. På ungefär 70 procent av dem som fått en ny njure fungerar denna fortfarande efter 5 år. Det finns personer som har sin nya njure kvar efter 18 år.​

    • Är det inte dyrt med tranplantationer?

      ​Jo. Men alternativen är också dyra, och ganska ofta ännu dyrare. Dialys kostar till exempel ca 500 000 – 600 000 kronor om året och kan pågå många år, medan en njurtransplantation kostar omkring 300 000 kronor första året och därefter mindre. Dessutom kan en patient som fått en ny njure oftast arbeta, vilket mer sällan gäller för den som går i dialys. Man har gjort beräkningar som visar att varje transplanterad njure sparar 2–3 miljoner enbart i sjukvårdskostnader.​

    • Kan man inte använda organ och vävnader från djur?

      ​Det finns flera hinder för att människor ska kunna ta emot organ och vävnader från djur. Människor har antikroppar som angriper och förstör celler från djur. Forskarna arbetar för att försöka övervinna dessa hinder, men det kommer förmodligen att ta många år innan organ eller vävnader från djur kan användas i någon större omfattning. Hjärtklaffar från djur kan i viss mån användas för transplantation, men klaffar från människor ger ett bättre behandlingsresultat.​

    • Kan man inte använda konstgjorda organ och vävnader?

      ​Våra livsviktiga organ har hittills inte låtit sig ersättas med konstgjorda organ, trots att forskning pågår. Njurens funktion att rena blodet kan ersättas med bloddialys eller så kallad påsdialys. På senare år har man också lyckats understödja ett sviktande hjärta med ett konstgjort hjälphjärta. På så sätt har man efter en tid kunnat genomföra transplantationer på vissa hjärtsjuka patienter, som tidigare bedömdes vara alltför sjuka för att klara transplantation. Istället för hjärtklaffar från människor kan man transplantera in konstgjorda klaffar eller klaffar från djur. Barn kan dock enbart ta emot hjärtklaffar från människor.​

    • Hur länge överlever organen innan de måste vidare till en ny kropp?

      ​Den tid som ett organ klarar att vara utanför kroppen varierar för olika organ. Ett hjärta måste vara inopererat inom fyra timmar. Andra organ är inte riktigt lika känsliga. Njurar kan klara sig upp mot 30 timmar, levern i ungefär 14 timmar, bukspottkörteln i 12 och lungorna i omkring 7 timmar. En vävnad som hornhinnan kan förvaras upp till 30 dagar innan den måste vara inopererad.​

    • Kan man genomföra transplantationer utan att tillföra blod, om ens religon förbjuder blodtransfusioner?

      ​En njurtransplantation kan vara möjlig att genomföra utan blodtransfusion. Transplantation av andra organ är mer omfattande operationer och det är svårt att veta i förväg hur mycket patienten kommer att blöda. Därför går det inte att garantera att man kan genomföra en sådan transplantation utan blodtransfusion.​

    • Kan man donera stamceller?

      ​Ja, det behövs fler som donerar stamceller och det gör man som levande givare. Då ska man kontakta Tobias Registret, Sveriges nationella register för friska givare av blodbildande stamceller.

      Personer som behöver stamceller kan vara de som drabbas av leukemi (blodcancer), svår blodbrist eller fötts med en viss ämnesomsättningssjukdom. Dessa patienter kan bli hjälpta genom att behandlas med transplantation av blodstamceller som finns i benmärgen. 

      Läs mer på Tobiasregistrets webbplats

    • Gäller mitt ställningstagande till donation även om jag avlider utomlands?

      ​Om man avlider under en vistelse i ett annat land än Sverige, omfattas man i princip av transplantationslagstiftningen i det land som man befinner sig i då man avlider. I de flesta länder respekteras den avlidnes inställning så som den uttolkas av de närstående. Enligt svensk lag så gäller en muntlig information till närstående personer om ställningstagande i donationsfrågan eller ett ifyllt donationskort lika mycket som en registrering i donationsregistret. Det finns inget internationellt register där du kan registrera din viljeyttring gällande organ- och vävnadsdonation efter döden, och det finns inte heller internationella donationskort.