• Personliga berättelser

    Madeleine fick ett nytt hjärta

    Madeleine Cullberg är som vilken 26-åring som helst, hon sprudlar av liv, pratar om vänner, killar och fester. Hon försöker få till det med egen bostad, vilket inte är helt lätt i stockholmsområdet. På utsidan går det inte att se att Madeleine fick ett nytt hjärta, bara sex år gammal.

    ​​​Madeleine Cullberg föddes med ett alvarigt hjärtfel som gjorde att hennes blod inte blev ordentligt syresatt. Hennes läppar och naglar var ständigt blå, fenomenet kallas blue baby, vilket är karaktäristiskt för ett barn med ett sådant hjärtfel.

    - I och med att mitt blod var svagt syresatt hade jag mycket dålig ork och blev lätt andfådd. Jag tog några steg, sen behövde jag vila, berättar hon. 

    Hjärttransplantation var enda chansen

    När Madeleine var liten försökte hon och hennes familj leva med hjärtfelet så gott det gick och läkarna hade planerat att senare i livet operera hennes hjärta. Men en dag när Madeleine var fem år gammal tog det stopp. Madeleine drabbades av ett hjärtstopp som ledde till en stroke. Stroken i sin tur försvagade hjärtat och nu blev det bråttom. Hjärtat var så dåligt att transplantation var enda chansen.

    Det fanns ett hjärta till Madeleine!

    Två dagar före julafton när Madeleine var sex år kom beskedet. Det fanns ett barnhjärta till Madeleine! Av själva transplantationen minns Madeleine inte så mycket men ett tydligt minne har hon.
    - När jag direkt efter transplantationen såg mig själv i spegeln såg jag att jag hade rosa läppar och inte blå. En härlig känsla!
    Madeleine har haft gott stöd från familjen under hela sin uppväxt. Mamma och pappa och storebror Magnus har stöttat, haft ångan uppe och behållit lugnet.
    - Såhär i efterhand kan jag tänka att det måste varit tufft för familjen, de har varit ett himla pussel med sjukhusbesök, skolgång och att hålla modet uppe, för min skull.
    I början tänkte Madeleine en del på den som donerade hjärtat. På vem det var och vad som hände den personen.
    - Men inte nu längre, det är mitt hjärta och jag känner mig stolt över min transplantation och mitt ärr. Jag upplever inga hinder i vardagen, jag kan resa och leva precis som andra. Jag är inte ”sjuklig” och känner mig inte rädd att det ska hända mig något på grund av min transplantation.

    19 år med nytt hjärta

    Nu har Madeleine levt 19 år med sitt nya hjärta. Hon lever idag ett normalt liv, hon bor med sin pappa, hänger med vänner och går ut och festar. Hon jobbar som undersköterska, till 75 procent.
    - Jag skulle gärna jobba heltid men just nu finns det inte möjlighet på min arbetsplats.
    Hon går inte omkring och tänker på att hon är transplanterad. Samtidigt lever hon med det hela tiden och är öppen med det när hon träffar nya människor.
    - Jag måste komma ihåg att ta mina mediciner, de måste jag ta hela mitt liv. Men å andra sidan har jag inget att jämföra med, inget liv ”innan”, eftersom jag var så liten när jag transplanterades så är det är en del av mig. Jag försöker hålla mig i form och sköter nog hälsan lite extra. Jag känner stor tacksamhet!

    "Ta ställning!"

    Att Madeleine valt att arbeta inom hälso- och sjukvård är kanske ingen slump. Hon har mycket god bild av vården och har fortfarande jättefin kontakt med personal från östra sjukhuset i Göteborg, där hon transplanterades.
    - Vårdpersonalen där har verkligen varit trygghet för mig och min familj genom åren. För mig som har varit i kontakt med hälso- och sjukvården mycket genom åren, är det nu skönt att inte själv vara patient, utan att få vara den som tar hand om andra.

    Är hon då själv med i donationsregistret?
    - Självklart, säger hon tveklöst.
    - Skulle det bli aktuellt skulle jag absolut vilja hjälpa en medmänniska. Jag vill uppmana alla att ta ställning, avslutar Madeleine.