• Om donation

    Det finns bara en död

    En del människor är oroliga för att man inte ska vara ”riktigt död” när organen opereras ut. Detta är en missriktad oro.

    ​​​Frågan om organdonation tas ibland upp av de närstående innan den sjuke avlidit, som ett uttryck för den avlidnes vilja att donera. Det vanligaste är dock att frågan om organdonation tas upp först när man konstaterat att patienten avlidit. 

    Enligt svensk lag använder vi sedan 1988 total hjärninfarkt som dödsbegrepp. Det innebär att en människa är död då hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort på grund av att blodcirkulationen till hjärnan helt har upphört.

    De allra flesta människor i Sverige dör på det sättet att hjärtat stannar först, vilket sedan leder till att blodcirkulationen till hjärnan upphör och den totala hjärninfarkten inträder efter några minuter. Under förutsättning att orsaken till hjärninfarkten är känd, ställs diagnosen total hjärninfarkt med full säkerhet av läkare genom två kliniska neurologiska undersökningar med minst två timmars mellanrum.

     

    Det vanligaste sättet att bli aktuell som organdonator är att patienten avlider i en total hjärninfarkt medan han eller hon vårdas med respirator på en intensivvårdsavdelning. Eftersom bara ett mycket litet antal av alla som dör avlider på detta sätt, innebär det att antalet sådana organdonatorer i Sverige för närvarande är omkring 300 per år. Med förbättrade rutiner inom sjukvården skulle antalet möjliga organdonatorer kunna öka.

    Vård av en avliden donator får inte pågå i längre än 24 timmar i avvaktan på donationsingrepp, om inte synnerliga skäl föreligger. Alternativet till organdonation är aldrig fortsatt vård. Blir det ingen donation så avslutas vården.

    ​​

  • Just nu på Facebook
    Unable to load wall