• Om donation

    Det finns bara en död

    En del människor är oroliga för att man inte ska vara ”riktigt död” när organen opereras ut. Detta är en missriktad oro.

    ​​​Frågan om organdonation tas ibland upp av de närstående innan den sjuke avlidit, som ett uttryck för den avlidnes vilja att donera. Det vanligaste är dock att frågan om organdonation tas upp först när man konstaterat att patienten avlidit. 

    Enligt svensk lag använder vi sedan 1988 total hjärninfarkt som dödsbegrepp. Det innebär att en människa är död då hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort på grund av att blodcirkulationen till hjärnan helt har upphört.

    De allra flesta människor i Sverige dör på det sättet att hjärtat stannar först, vilket sedan leder till att blodcirkulationen till hjärnan upphör och den totala hjärninfarkten inträder efter några minuter. Under förutsättning att orsaken till hjärninfarkten är känd, ställs diagnosen total hjärninfarkt med full säkerhet av läkare genom två kliniska neurologiska undersökningar med minst två timmars mellanrum.

    För att bli aktuell som organdonator ska patienten vårdas på en intensivvårdsavdelning och avlida i en total hjärninfarkt. Det är endast ett litet antal av alla patienter som dör på detta sätt. Antalet organdonatorer är för närvarande omkring 300 per år.

    Vård av en avliden donator får inte pågå i längre än 24 timmar i avvaktan på donationsingrepp, om inte synnerliga skäl föreligger. Alternativet till organdonation är aldrig fortsatt vård. Blir det ingen donation så avslutas vården.

    ​​

  • Just nu på Facebook
    Unable to load wall